Cantr II Discussion Forum

När min ena karaktär dog eller rättare sag blev mördad i strid så blev jag ganska uppröd och arg. Hon var en av mina favoriter. Men det som förvånade mig mest var att jag hade svårt att sluta tänka på henne. Det var som en riktig människa dog.

Är det någon annan som har känt på detta vis eller är det bara en dum känsla man har själv

Det händer allt att karaktärer man tycker är roliga och/eller intressanta att spela, att man tar det lite personligare vid deras död. Hade en karaktär i början när jag började spela Cantr, som bodde och levde på den lilla turkiska ön som byggde vidare på det lexikon som fanns ihop med en turkisk kvinna. Han levde i frid med turkarna och sammarbetade med dem. Men en dag blev han attackerad och jagad över halva ön innan en turk slog det sista slaget.

Det är en utav dom som jag förlorat och saknat, men haft fler. Det viktigaste är att man inte överför ilska/sorg från förlorad karaktär in i en ny.

Mina karaktärer lever och agerar som olika människor. Så det är nog ingen risk att jag för in känslor till andra från en annan då de har kommit så långt med sina egna känslor

Jag tror att jag saknar din karaktär mer än min egen karaktär som kände henne gör. Din karaktär fick omgivningen att leva upp så härligt.

Det var kul att veta att min Karaktär var populär och omtyckt

Nu måste man ju fundera på vilken din karaktär var

Eldania wrote:När min ena karaktär dog eller rättare sag blev mördad i strid så blev jag ganska uppröd och arg. Hon var en av mina favoriter. Men det som förvånade mig mest var att jag hade svårt att sluta tänka på henne. Det var som en riktig människa dog.

Är det någon annan som har känt på detta vis eller är det bara en dum känsla man har själv

Efter morgonens chock kan jag inte annat än instämma. Det är nästan kusligt vad verkliga en del figurer blir. Så nu är vi två som är 'knäppa'!

Efter morgonens chock kan jag inte annat än instämma. Det är nästan kusligt vad verkliga en del figurer blir. Så nu är vi två som är 'knäppa'!

=) Jag instämmer att man fick en chock när massor bara dog. Men man kan lova att men blir beroende av spelet.

Det första man nästan gör är att kolla att mina karaktärer lever och mår bra innan man tar hand om sig själv

I förra veckan när fyra av mina karaktärer vandrade så på samma dag och tid var den en man som spelade på en flöjt och plockade upp en planhammare. dessa karaktärer finns inte på samma plats eller på samma ö. var det någon mer som märkte denna man vid 20 år? dagen var 1841 och tiden 2:11

Jag hoppas att jag inte bryter någon del av huvudregeln när jag undrar detta.

Det är ett känt fenomen (och fel) som bara kan upplevas om man är ute och går, och jag tror samtliga som är på väg gör det. Ibland ser man ett fartyg docka, ibland en man göra nånting... kanske är det en cantrhägring:-).
I vilket fall är det inget att bry sig om.

Mina karaktärer hör ofta hur någon bryter upp lås nr.???????? till blabla

En utav mina tidigare karaktärer har faktiskt hört någon bryta upp låset på en båt som en annan utav mina tidigare karaktärer ägde. Vad kunde jag göra åt det? Absolut ingenting, bara att fortsätta med det dom gjorde innan. Ägaren visste ju inget om det och borde heller inte. Så vore en CRB om jag agerade efter min kunskap som spelare.

Hehe, det var ju riktigt kul faktiskt.

Eller kanske inte just då, men så här i efterhand är det ju ett sjukt sammanträffande.

Visst är det.

Plötsligt blev det sprätt på forumen.

Jag tycker vi gör det hyggligt bra för att bara vara 9-10 spelare.

Apropå det, är det ingen som har några bra forum där ni kan göra lite reklam för Cantr? Vi behöver fler spelare i de svenska delarna.